Ni vet här barnprogrammet "Rädda Joppe -död eller levande" som visades flitigt i början på 90-talet?

Undrar hur den ungen hade reagerat om Joppe hade blivit "räddad" död någon gång?

Låt oss måla upp senariot att Joppe glöms på en parkbänk och till följd blir han brutalt söndertuggad så till vida att han är nästan oigenkännlig, av en hundvalp. Spottad på av en pensionär, eldad på av en pubertal tonåring och slutligen bortförd av en örn som använder Joppe som stoppning till sitt bo.

Pojken är utom sig av sorg, men så en dag så är det en vänlig fågelskådare som räddar den döda Joppe och skickar hem hans kvarlevor i en liten låda med posten.

Blir pojken glad då? Alla barn som tittar?
Eller hade det varit bättre att jag och mina vänner fått leva i ovisshet?

Jag hade antagligen trott att Joppe bara tröttnat på sin ständigt klumpiga ägare och flyttat utomlands.

Är det verkligen bättre att bli räddad död?

Det funderar jag på kvart i tre en lördagnatt.