På spindelfronten lite nytt.

Trots att Samira lade ner veckor på att förbereda Freddie mentalt för flytten, och redan första dagen i nya lägenheten gick och köpte en hundkoja till honom som hon så vackert skrev hans namn ovanför yttterdörren på, så valde han att flytta ur den!
Samira har tagit det hela oroväckande lugnt. Jag har varit misstänksam, det är ju faktiskt är hennes älskade spindel vi pratar om. Hon har påstått att hon varit nöjd bara genom at veta att han inte varit kvar i Lilla Ryssland och blivit uppdamsugen.
 
 
Sedan har vissa sanningar krupit fram, kära läsare. Det har visat sig att det inte är så konstigt att han flyttade ur kojan efter några dagar eftersom Samira tydligen "vickade lite på kojan för att försöka se om han var där inne och råkade tappa honom i diskhon."

Så jag tror helt sonika att Samira känt att hon förått sin älskade och därför känt att det varit rätt åt henne att han lämnat henne. Hon har varit tapper utåt, men sörjt i hemlighet.
 
Häromdagen kom hon dock strålande glad och deklarerade att Freddie bor under hennes säng nu! När jag frågade henne hur hon kan vara säker på att det är just Freddie så spände hon bara ögonen i mig och fräste "så många timmar som jag spenderat under diskbänken pratandes med parveln så är det väl klart som fan att jag känner igen honom!"
Ja just det ja, självklart. Tänkte inte på det. Han har ju det där födelsemärket över högra ögat som är unikt för just honom, ehhh...?
 
 

En helt vanlig dag i lekparken.

Om det är någon av er som undrar vad jag gjort idag så kan ni kolla klippet här
Det är jag som har filmat, och jag erkänner att en hel del fick redigeras bort för att jag skrattade så fruktansvärt hårt. Bra dag!

Lite citat en onsdag sådär bara.

"Ja men då tar jag och springer in i dörren jag då!.. Eehh Duschen!"
 
"Ja det här var ju givande shopping, jag köpte en duk och du köpte ett knullspel!"
 
"Det ser ut som en skål med bajs! Och inte ens en snygg skål med bajs, utan skålen är till och med designad av någon som inte kan designa skålar!"
 
"Hon ska dit med Als. Eller ja okej, de heter Ats men det är roligare att säga Als för det är den här sjukdomen som gör att man vittrar bort och dör."
"Ja, och det är ju kul?.."
"Nej, just det nej.."

 "När man ätit jordgubbar så ser man nästan ut som när man har mens!.. Om händerna alltså.."

Bara för att jag älskar min hjärna ibland.

Såhär kan det se ut när man får ett sms av mig kl 7:30 på morgonen.
 
"Oooohhh, vi kan bli rika på leksaker! Skapa ett folk som heter Fuckers och sälja plastgubbar, typ som Smurfarna! Så heter de typ Sexy Fuck, Heavy Fuck (han lyssnar på Heavy Metal såklart), Happy Fuck, Badass Fuck (eller kanske bad ass fuck, höhö!) Möjligheterna är oändliga, miljonerna kommer rulla in! Mvh Excited Fuck"

Nämen titta, ett blogginlägg! Gud så käckt!

Igår så var jag på promenad med Samira jag-älskar-hela- världen Bruniusson, det var... underhållande, kan vi kalla det.
Det lät ungefär såhär:
"Åååååååhhh, känner du doften!? Tjära! Det är den bästa doften i hela världen!"
"Åh, det där huset skulle jag vilja bo i, det är helt underbart!"
"Hör du fågelsången? Det är den vackraste fågelsången jag vet!"
"Kan du förstå att det här är ett stenkast från vårat hem Micaela, det är så fruuuuuuuuktansvärt vackert!"
"Ser du!? Ser du!?!?!? Skäggdoppingarna har ett bo i vassen UNDERBART!"

Och nej, jag överdriver inte. Inte ens det minsta.
Tillslut blev jag less och knuffade henne i vattnet.

Nej okej, det gjorde jag inte. Men det var mest för att hon bara blivit glad då. Hon gick runt och sa "hade de bara lagt i bryggorna så hade jag garanterat badat! Guuuuud så härligt det vore!"

Söndag.

Jag och Daniel var inne i en nördbutik idag och kollade på gubbar, köpte lite spel och sånt. Väldigt mysigt och gemytligt allting, en perfekt söndag.
När vi kom ut därifrån så ägde denna konversation rum:
 
Micaela: Såg du någon annan där inne som hade en flickvän?
Daniel: Jag såg faktiskt en tjej i alla fall.
Micaela: Gjorde du!? Henne missade jag, var hon snygg?
Daniel: Jodå.. Hon hade med sig en kille också.
Micaela: Var de ett par?
Daniel: Ja, jag tror det, och han var fulare än henne i alla fall.
Micaela: Hur såg han ut?
Daniel: Han var kort och skäggig och så hade han en hårtuss som stod rakt upp bak på huvu... Oh wait... Det var ju vi!

Lyckad.

Vissa dagar är jag lite mer smidig än andra, det är kul.
 
Daniel brukar retas genom att låtsas ha vatten i munnen som han ska spotta ut på mig, and believe me, han är en jävla mästare på att låtsas ha vatten i munnen, jag går på det varje gång.
Därav kom jag på den briljanta idéen att retas tillbaka, att faktsikt ha pyttelite vatten i munnen och spotta ut det på hans bara bröstkorg. Fnissig och dann tog jag en liten gnutta vatten i munnen i köket och väntade utanför toalettdörren tills han skulle komma ut. Efter en stund så kommer han ut och jag böjer mig fram mot honom och låter vattnet sippra ur min mun, ut på det manligt ludna bröstet. När jag sedan tar bort mitt ansikte från honom ondskefullt skrattande så inser jag att flera minuter med väldigt lite vatten i munnen inte är så idealiskt, allt har förvandlats till en tjock salivsörja som strängar sig mellan min mun och hans bröstkorg. Mysigt.
 
En stund senare så säger han att mitt linne inte går att dra ner på ett visst vis, "Johoru", ropar jag och drar ner linnet på just det viset. Om linnet ger ifrån sig ett jättebrak och spricker i sömmen? Eeeh, nej?... Absolut inte..
 
Jag är både mogen och smidig, highfive på den!

Känns lite som limpsmörgås och champagne faktiskt.

Idag så kör vi på kontraster!
Det har regnat och blåst halv storm ute hos oss, så en gammal garderob vi har utanför ytterdörren för att ha sopsortering i hade blåst omkull och gått sönder i en massa delar. Det kändes sådär lagomt halvglamouröst att kräla runt på den leriga gräsmattan och försöka samla ihop alla delar och få ihop den igen ska jag erkänna.
 
Nu ska vi försöka väga det hela upp det genom att inviga våran bastu och vårat gigantiska badkar. Lite vin och ost på det också så ska vi nog känna oss som folk igen (eller folk och folk, i alla fall som vi kände oss innan).
 
I övrigt så har vi insett att det är en jäkla tur att Lidingö ligger så nära Stockholm city, för det vore annars väldigt lätt att få småstadskomplex faktsikt. Det ser ut som om tiden stått still i minst 40 år här ute, känns betydligt mer föråldrat än min kära hemstad Ludvika på många vis, till och med.
Gamla hus, gamla klipperior som har haft samma solbleka skyltning sedan tidigt 90-tal och trasiga gamla neonskyltar. Till och med moppe-pojkar finns det här ute! Om de har ett obligatoriskt mopper-tillhåll som i alla småstäder? Självfallet, det verkar som om de håller till på den minimala Mc-parkeringen utanför Coop.
Undrar någon hur många mopeder med tillhörande finniga tonåringar man kan få in på en ynka liten parkeringsruta så lovar jag att det är då minst 10.

Sedan blandar man upp det hela med svinrika människor, märkeskläder och sportbilar.
Kontraster var det ja, känns lite som Lidingös grej faktiskt.
 

Space hamster.

Daniel spelar tv-spel och jag spelar Monkey Island.

Daniel: Min Space hamster!
Micaela: Eh, va?
Daniel: Ja, den har rymt. Jag hade en hamster i tvåan.
Micaela: I tvåan!?! Hahahaha
Daniel: Spel nummer två..
Micaela: Mmm säkert.. Men vad är skillnaden på en vanlig hamster och en "Space hamster" då?
Daniel: Duh, den är i rymden?
Micaela: Flådigt. Har den egen rymddräkt?
Daniel: Du kan ha en egen rymddräkt...
Micaela: Coolt! Vilken färg har min dräkt?
Daniel: Den har den där nya "skit i det du-färgen".
Micaela: Jag hatar dig!...Inte alls..
Daniel: Undrar hur ofta du har sagt att du hatar mig vid det här laget.
Micaela: Mäh, jag sa att jag hatar dig inte alls!
Daniel: Mmm och du är en jäkla fitnessinstruktör..

Poh.

Ett litet tips. Kommer man hem och hittar sin vän på golvet, iklädd Onepiece och ser väldigt eländig ut. Säg då inte "Nämen aaaaaaww, är det den olyckligaste Teletubbien i Teletubbieland?"

En arg Teletubbie är inte alls så himla gulligt som man kan tro..

Stolpskott och halsklamydia.

Länge sedan vi körde en citatlista, så håll till godo!
Temat idag blev rätt genomgående perverst... Ungefär som vanligt alltså.
 
"Äääh, lite Klamydia i halsen det botar man ju med vaniljglass, det vet ju vem som helst!"
 
"Det kallas passion, det är härligt -men jag påstår fan inte att man blir smart av det."
 
"Nu går det faktiskt bara ut på att tömma så snabbt som möjligt... För en gångs skull..
 
"Alltså, hon är ju tillverkad bara ett stolpskott ifrån mig"
"Ett stolpskott? Låter som om ni skulle kunna ha samma farsa, han bara träffade lite fel?"
"Ja, skulle inte förvåna mig. Du vet hur det var förr i tiden. Jag blev antagligen till för att de vände en begagnad kondom ut och in"
 
"Så länge som han behandlar dig med respekt, så är det helt okej"
"Det vettefan om han gör.."
"Nähä?.. Nä men så länge han får dig att känna dig vacker då?"
"Det pendlar nog lite på den fronten."
"Men vafan! Så länge han får dig kåt då!?!"

Är huvudet dumt så får kroppen lida, sägs det va?

Micaela: Öhm, du har ett stort hål i tröjan.
Daniel: Jag vet.
Micaela: Okej, vad har hänt?
Daniel: Jag har rivit bort lappen på insidan.
Micaela: Va!? Rivit? Man klipper väl för tusan bort den?
Daniel: Nej, för då får man en sån där halv liten lapp som skaver ännu värre.
Micaela: Eh, så det är bättre att riva bort lappen och få ett hål i tröjan då?
Daniel: Ja. Men de går inte alltid sönder.
Micaela: Du är så jävla sämst. Hahaha!

Lek.

Infört en ny liten lek i vårt hem. Det heter "Gissa om Samira har kläder på sig när man kommer hem". Av de senaste 3 gångerna så har hon haft kläder på sig 1.
Vi får se hur det ser ut idag när jag kommer hem, någon som vill satsa pengar?

Potatis eller tomat, saksamma

Samira: Igår när jag var ute och sprang så såg jag världens fetaste röv!
Micaela: Ehh, okej? Finkänsligt?..
Samira: Oj, nej! RÄV! Jag såg världens fetaste räv!

Min vän, tågrånaren



Jag har seriöst världens roligaste vänner!

En kär vän till mig har skojat (trodde jag) om att försöka lyckas ha lösmustasch på sitt körkort. Jag skrattade mest och rykte på axlarna, trodde aldrig det skulle gå. Men häromdagen så trillade den här bilden in på min mail, haha!

Han lyckades!? Blondt hår och svart mustach är tydligen inget problem för transportstyrelsen, skönt att veta. Förövrigt ser han ut som en tågrånare i vilda western om ni frågar mig.

Jag är så glad att han lyckades för ni ska veta att han lagt ner mycket tid på detta. Han har gått till en riktig perukmakare och köpt en mustasch av riktigt hår, en väldigt feminim men trevlig herre hjälpte honom att välja ut den som han trivdes bäst i.
Sedan var det den lilla detaljen att mustachen var röd, men det stoppade inte min vän. Han köpte hem hårfärg och färgade seriöst mustaschen hemma i badrummet. Sen så beklagade han sig för mig om att han köpt en ljusbrun färg och resultatet blev nästan svart, haha. Underbart hur viktig denna mustasch varit för honom under några veckor nu.

Roligt också att när han skulle hämta ut körkortet så fick han argumentera med damen bakom disken i 20 minuter innan hon lämnade ut det inte på grund av bilden, den var tydligen inget problem(!?) utan för att hans namnteckning var olik den på körkortet, haha!

Jag tycker detta är hysteriskt roligt, ser med nöje fram emot att höra om allt strul som han kommer ha med det där kortet framöver. Han får ju kallt räkna med att aldrig bli insläppt på krogen igen.
 
Men det är kul!

Visdomsord.

Bjuder på några citat från dagen.

"Ååååhhh titta Hemtex, ska vi gå in och titta? Nej just det, vi har ju inget hem.."

"Han är en sån där kille som om man ger honom ett hårstrå så vips så sitter man där med hela skalpen avsliten i en borrmaskin."

"Jag känner mig fan som en fisk i en guldskål."

"Grattis till din nya pojkvän, sa han. Vadå grattis? Vad svarar man på något sånt? Tack låter så dumt, det är ju inte direkt som att man vunnit på lotto, det är ganska hårda inträdesprov och intervjuer för att lyckas få en sån faktiskt."

Bakchoklad

Det här gör mig fnissig och äcklad samtidigt. Vem är det som det är fel på, mig eller chokladen?

Mvh Micaela 6år.

Brustna spindelhjärtan är inte att leka med.

Min kära far gillar att höra om mina och Samiras spindelhistorier, så medans vi idag inmundigade en lyxmåltid på en känd lyxkrog som serverar korv och hamburgare så frågade han mig om det hänt något nytt på den fronten. Då insåg jag att jag helt glömt att berätta en historia inte bara för min far utan även alla er läsare, det måste vi genast råda bot på!
 
Hemma i vårt palats så råder det just nu något som nog bara går att jämföras med en landssorg. Greta (för er som inte orkar klicka på länken, Freddies flickvän, den lilla spindeln i vårt käksfönster.) finns inte längre med oss, Samira är knäckt.
För ett tag sedan så hittade Samira en spindel inne i vårat badrum, och tro det eller ej men till och med hon förstod att det kanske var lite mycket begärt att be mig om att få ha en tredje tam spindel på våra 18-kvadrat. Så hon fångade in den lille parveln och släppte ut hen (hen invigning på bloggen, vill ni skjuta eller göra vågen?) på fönsterbrädan utanför köksfönstret.
Inget konstigt med det, det sved lite i hjärtat på spindlarnas Moder Teresa, men i övrigt var allt lugnt.
 
Tills några dagar senare.
 
Samira satt med knäppta händer och blicken i bordet när jag kom hem, hon förklarade med allvarlig stämma att vi behövde prata. Jag trodde såklart att hon skulle dumpa mig, att någon dött eller att hon drabbats av rabies, minst.
Men nej, Greta hade inte hängt upp och ner i sitt nät på flera dagar som hon annars alltid gör. Hon hade tyvärr tvingats inse sanningen, det var Greta som hon kastat ut på fönsterbrädan.
Vidare berättade hon att som om det inte vore nog så tyckte hon nu att Freddie såg blek och mager ut, hon var helt enkelt rädd att han led av brustet hjärta eftter att hon kastat ut hans flickvän i vinterkylan.
 
Ja, jag tror att ni känner lite som jag, vad fan svarar man på något sådant? Jag har aldrig någonsin läst i någon relationsspalt hur man hanterar sin sambos sorg över ett brustet spindelhjärta. Jag var rätt stum, nickade bara sammanbitet och erbjöd henne ett glasspaket och en sked, som de alltid gör i amerikanska filmer när en tjej är ledsen.

Jag tror min far är den som lyckats sätta ord på det bäst: "Brustna spindelhjärtan är inte att leka med".
det är väldigt sant. Inte Kerubhjärtan heller för den delen.

Kärlek åt flera håll.

Seriekrock på Willys
 
Måste bara dela med mig av denna helt fantastiska länk! Detta är alltså från min älskade hemstad Ludvika.
Jag har handlat på Willys minst 1000 gånger, jag känner att det är ett under att jag klarat mig undan en olycka. "Jag kan rekomendera alla att hålla höger vid köttdisken och vänster vid grönsaksdisken", helt underbart!
 

Något annat jag kan dela med mig av när jag ändå är på sådant här givmilt humör?
Tja, kanske det. Vad sägs om att jag är kär? Helt galet kär dessutom. Det sa inte klick som det så klyschigt heter, det sa typ kaboom eller något annat våldsamt. Herre min get, har svårt att förstå det själv. Men vem behöver förstå, jag är lycklig det är allt som räknas.

Puss på er!

Trubbel i palatset.

Samira är bortrest denna vecka och jag måste således försöka klara mig själv. Det förstår ni ju allihop att det inte går något vidare.
 
Våran fina knäckebrödsburk gapade tom och jag tänkte att jag skulle fylla på den. Det vill säga bryta "lagoma-burkbitar" av de stora runda Leksandsknäckeskivorna.
Mmm, precis, jag känner att ni är helt med mig på att det var här allt gick väldigt fel.
 
Efter att ha brutit typ 10 bitar som var för stora för att få ner i burken och jag således bara skulle "finjustera" dem lite så sitter jag nu här med en miljon pyttesmå bitar som är för löjligt små för att lägga i burken.
 
Så har ni inte hört något ifrån mig inom några dagar så sitter jag antagligen kvar här och äter mikrosmörgåsar, alternativt dött av en knäckebrödsöverdos.
 
 
Men detta är faktiskt inte helt och hållet mitt fel. Samira borde ha insett att detta skulle ske och försökt motverka det hela. Faktiskt. Det tycker jag.
RSS 2.0