Min kära far gillar att höra om mina och Samiras spindelhistorier, så medans vi idag inmundigade en lyxmåltid på en känd lyxkrog som serverar korv och hamburgare så frågade han mig om det hänt något nytt på den fronten. Då insåg jag att jag helt glömt att berätta en historia inte bara för min far utan även alla er läsare, det måste vi genast råda bot på!

 

Hemma i vårt palats så råder det just nu något som nog bara går att jämföras med en landssorg. Greta (för er som inte orkar klicka på länken, Freddies flickvän, den lilla spindeln i vårt käksfönster.) finns inte längre med oss, Samira är knäckt.

För ett tag sedan så hittade Samira en spindel inne i vårat badrum, och tro det eller ej men till och med hon förstod att det kanske var lite mycket begärt att be mig om att få ha en tredje tam spindel på våra 18-kvadrat. Så hon fångade in den lille parveln och släppte ut hen (hen invigning på bloggen, vill ni skjuta eller göra vågen?) på fönsterbrädan utanför köksfönstret.

Inget konstigt med det, det sved lite i hjärtat på spindlarnas Moder Teresa, men i övrigt var allt lugnt.

 

Tills några dagar senare.

 

Samira satt med knäppta händer och blicken i bordet när jag kom hem, hon förklarade med allvarlig stämma att vi behövde prata. Jag trodde såklart att hon skulle dumpa mig, att någon dött eller att hon drabbats av rabies, minst.

Men nej, Greta hade inte hängt upp och ner i sitt nät på flera dagar som hon annars alltid gör. Hon hade tyvärr tvingats inse sanningen, det var Greta som hon kastat ut på fönsterbrädan.

Vidare berättade hon att som om det inte vore nog så tyckte hon nu att Freddie såg blek och mager ut, hon var helt enkelt rädd att han led av brustet hjärta eftter att hon kastat ut hans flickvän i vinterkylan.

 

Ja, jag tror att ni känner lite som jag, vad fan svarar man på något sådant? Jag har aldrig någonsin läst i någon relationsspalt hur man hanterar sin sambos sorg över ett brustet spindelhjärta. Jag var rätt stum, nickade bara sammanbitet och erbjöd henne ett glasspaket och en sked, som de alltid gör i amerikanska filmer när en tjej är ledsen.

Jag tror min far är den som lyckats sätta ord på det bäst: "Brustna spindelhjärtan är inte att leka med".

det är väldigt sant. Inte Kerubhjärtan heller för den delen.