På spindelfronten lite nytt.

Trots att Samira lade ner veckor på att förbereda Freddie mentalt för flytten, och redan första dagen i nya lägenheten gick och köpte en hundkoja till honom som hon så vackert skrev hans namn ovanför yttterdörren på, så valde han att flytta ur den!
Samira har tagit det hela oroväckande lugnt. Jag har varit misstänksam, det är ju faktiskt är hennes älskade spindel vi pratar om. Hon har påstått att hon varit nöjd bara genom at veta att han inte varit kvar i Lilla Ryssland och blivit uppdamsugen.
 
 
Sedan har vissa sanningar krupit fram, kära läsare. Det har visat sig att det inte är så konstigt att han flyttade ur kojan efter några dagar eftersom Samira tydligen "vickade lite på kojan för att försöka se om han var där inne och råkade tappa honom i diskhon."

Så jag tror helt sonika att Samira känt att hon förått sin älskade och därför känt att det varit rätt åt henne att han lämnat henne. Hon har varit tapper utåt, men sörjt i hemlighet.
 
Häromdagen kom hon dock strålande glad och deklarerade att Freddie bor under hennes säng nu! När jag frågade henne hur hon kan vara säker på att det är just Freddie så spände hon bara ögonen i mig och fräste "så många timmar som jag spenderat under diskbänken pratandes med parveln så är det väl klart som fan att jag känner igen honom!"
Ja just det ja, självklart. Tänkte inte på det. Han har ju det där födelsemärket över högra ögat som är unikt för just honom, ehhh...?
 
 

Nämen titta, ett blogginlägg! Gud så käckt!

Igår så var jag på promenad med Samira jag-älskar-hela- världen Bruniusson, det var... underhållande, kan vi kalla det.
Det lät ungefär såhär:
"Åååååååhhh, känner du doften!? Tjära! Det är den bästa doften i hela världen!"
"Åh, det där huset skulle jag vilja bo i, det är helt underbart!"
"Hör du fågelsången? Det är den vackraste fågelsången jag vet!"
"Kan du förstå att det här är ett stenkast från vårat hem Micaela, det är så fruuuuuuuuktansvärt vackert!"
"Ser du!? Ser du!?!?!? Skäggdoppingarna har ett bo i vassen UNDERBART!"

Och nej, jag överdriver inte. Inte ens det minsta.
Tillslut blev jag less och knuffade henne i vattnet.

Nej okej, det gjorde jag inte. Men det var mest för att hon bara blivit glad då. Hon gick runt och sa "hade de bara lagt i bryggorna så hade jag garanterat badat! Guuuuud så härligt det vore!"

Känns lite som limpsmörgås och champagne faktiskt.

Idag så kör vi på kontraster!
Det har regnat och blåst halv storm ute hos oss, så en gammal garderob vi har utanför ytterdörren för att ha sopsortering i hade blåst omkull och gått sönder i en massa delar. Det kändes sådär lagomt halvglamouröst att kräla runt på den leriga gräsmattan och försöka samla ihop alla delar och få ihop den igen ska jag erkänna.
 
Nu ska vi försöka väga det hela upp det genom att inviga våran bastu och vårat gigantiska badkar. Lite vin och ost på det också så ska vi nog känna oss som folk igen (eller folk och folk, i alla fall som vi kände oss innan).
 
I övrigt så har vi insett att det är en jäkla tur att Lidingö ligger så nära Stockholm city, för det vore annars väldigt lätt att få småstadskomplex faktsikt. Det ser ut som om tiden stått still i minst 40 år här ute, känns betydligt mer föråldrat än min kära hemstad Ludvika på många vis, till och med.
Gamla hus, gamla klipperior som har haft samma solbleka skyltning sedan tidigt 90-tal och trasiga gamla neonskyltar. Till och med moppe-pojkar finns det här ute! Om de har ett obligatoriskt mopper-tillhåll som i alla småstäder? Självfallet, det verkar som om de håller till på den minimala Mc-parkeringen utanför Coop.
Undrar någon hur många mopeder med tillhörande finniga tonåringar man kan få in på en ynka liten parkeringsruta så lovar jag att det är då minst 10.

Sedan blandar man upp det hela med svinrika människor, märkeskläder och sportbilar.
Kontraster var det ja, känns lite som Lidingös grej faktiskt.
 

Poh.

Ett litet tips. Kommer man hem och hittar sin vän på golvet, iklädd Onepiece och ser väldigt eländig ut. Säg då inte "Nämen aaaaaaww, är det den olyckligaste Teletubbien i Teletubbieland?"

En arg Teletubbie är inte alls så himla gulligt som man kan tro..

Stolpskott och halsklamydia.

Länge sedan vi körde en citatlista, så håll till godo!
Temat idag blev rätt genomgående perverst... Ungefär som vanligt alltså.
 
"Äääh, lite Klamydia i halsen det botar man ju med vaniljglass, det vet ju vem som helst!"
 
"Det kallas passion, det är härligt -men jag påstår fan inte att man blir smart av det."
 
"Nu går det faktiskt bara ut på att tömma så snabbt som möjligt... För en gångs skull..
 
"Alltså, hon är ju tillverkad bara ett stolpskott ifrån mig"
"Ett stolpskott? Låter som om ni skulle kunna ha samma farsa, han bara träffade lite fel?"
"Ja, skulle inte förvåna mig. Du vet hur det var förr i tiden. Jag blev antagligen till för att de vände en begagnad kondom ut och in"
 
"Så länge som han behandlar dig med respekt, så är det helt okej"
"Det vettefan om han gör.."
"Nähä?.. Nä men så länge han får dig att känna dig vacker då?"
"Det pendlar nog lite på den fronten."
"Men vafan! Så länge han får dig kåt då!?!"

Man kan inte vara på topp jämt. Det är tydligt det.

Samira: Har du ens sett vad jag gjort i köket?
Micaela: Eeeehh.. Ja, jo?..
Samira: Har du ju inte alls! Gå och kolla nu!
Micaela: Ja.. Titta..
Samira: Fy fan vad dålig du är, du ser ju inte ens! Det är ju som att bo ihop med en ouppmärksam kille.
Micaela: Nää! Jag ser ju!
Samira: Vadå för nåt?
Micaela: Tja... Du har ställt upp ett diskställ här! Och hängt upp en massa fina grejer?
Samira: "En massa fina grejer"!? Jag har fan köpt en murgröna och jävlats som fan för att klä in de där rören vi har i köket, och du säger att jag hängt upp "en massa fina grejer"!?!?! Så jävla otacksam!
Micaela: Jaaa, titta! Vilken fin murgröna, den såg jag inte ens!
Samira: Vad var det då för "fina grejer" du syftade på?
Micaela: Eeehh... De där handdukarna och förklädet du hängt upp... Okej, du har rätt. Jag är som en ouppmärksam kille.
Samira: Nä, du är bara sämst i allmänhet.
 

Det fina Samira gjort.
 
 

Det "fina" jag såg.

Lek.

Infört en ny liten lek i vårt hem. Det heter "Gissa om Samira har kläder på sig när man kommer hem". Av de senaste 3 gångerna så har hon haft kläder på sig 1.
Vi får se hur det ser ut idag när jag kommer hem, någon som vill satsa pengar?

Oh yeah!

Vi har fått boende! Hurra för oss! Vågen, victorydance, highfive och allt det där.
 
Under april så kommer vi att flytta till Lidingö, den ni! Vi kommer bo superfint med uteplats, bastu och nära till vattnet, ett riktigt palats med andra ord!
 
Ursäkta mig, nu ska jag dansa min lyckodans en stund.

Boendejakt

Idag har vi hittat vad Samira refererar till som "vår våta dröm"!
Jag syftar självfallet på boende! Vi har hittat vårt drömboende (vad det är för boende? Tsss, riskera konkurens glöm det, bitches!) och hört av oss med detsamma och blivit lovade ett svar snart.
 
Så snälla håll alla tummar ni har för oss, för snart har hela mars gått och vi har ingen lust att byta bloggandress till ingenbostadsyta.blogg.se

Visdomsord.

Bjuder på några citat från dagen.

"Ååååhhh titta Hemtex, ska vi gå in och titta? Nej just det, vi har ju inget hem.."

"Han är en sån där kille som om man ger honom ett hårstrå så vips så sitter man där med hela skalpen avsliten i en borrmaskin."

"Jag känner mig fan som en fisk i en guldskål."

"Grattis till din nya pojkvän, sa han. Vadå grattis? Vad svarar man på något sånt? Tack låter så dumt, det är ju inte direkt som att man vunnit på lotto, det är ganska hårda inträdesprov och intervjuer för att lyckas få en sån faktiskt."

Frukost.

 
Alla dagar som börjar med att jag får slicka en skål är en bra dag!
Att jag blev så ivrig att jag höll på att slå ut framtänderna med skeden gör inget, lätt värt det.

Nytt på boendefronten, önskan om att vara lesbisk.

Nu är vi lite bittra got folk. Vi sitter på kökssoffan i vårat lilla palats och spottar och fräser, men också mellan varven skrattar åt våran egen bitterhet.
Fast precis i skrivandets stund så börjar Samira sitta och slå en mortelstöt av sten hårt i handflatan, så vi är nog mest irriterade. Faktiskt.
 
Vi blir ju som sagt hemlösa snart. Så idag så traskade vi över till en lokal hyresvärd på våran gata för att fråga om de hade något att erbjuda oss.
Det första vi blev tillfrågade var om vi var ett par. Vi trodde att hon frågade bara för att undvika någon pinsam situation, så vi svarade pedagogiskt att vi inte har en sådan relation, utan att vi är vänner som bor ihop.
Dumt gjort..
 
Tydligen så får man bara lägga ihop sina inkomster om man har en "kärleksrelation"!? Så för att vi inte ligger med varandra så måste vi söka boende bara utifrån min låga inkomst som jag får från ett lågavlönat jobb som personlig assistent. Det spelar alltså ingen som helst roll att Samira också har en inkomst och det ser betydligt bättre ut att vi kan ange båda, så vi faktsikt skulle ha en chans att få hyra en 2a eller 3a, nej, nej. Det bryr de sig inte i, så länge som vi inte knullar så räknas bara en av oss.
 
Jag har aldrig känt sig så sugen på att utbrista "Nej men OJ vad lesbisk jag känner mig" och släta av Samira på receptionsdisken som just där och då.

Gruff!

Samira i sitt esse.

Samira: Jag har köpt den mest perfekta tandborsten (visar tandborsten på bilden)! När man har dejt så är det en perfekt tandborste att ta med sig eftersom den är ihopfällbar, och när man inte har dejt så kan man använda det tjocka skaftet till att låtsas att man har en dejt!

Brustna spindelhjärtan är inte att leka med.

Min kära far gillar att höra om mina och Samiras spindelhistorier, så medans vi idag inmundigade en lyxmåltid på en känd lyxkrog som serverar korv och hamburgare så frågade han mig om det hänt något nytt på den fronten. Då insåg jag att jag helt glömt att berätta en historia inte bara för min far utan även alla er läsare, det måste vi genast råda bot på!
 
Hemma i vårt palats så råder det just nu något som nog bara går att jämföras med en landssorg. Greta (för er som inte orkar klicka på länken, Freddies flickvän, den lilla spindeln i vårt käksfönster.) finns inte längre med oss, Samira är knäckt.
För ett tag sedan så hittade Samira en spindel inne i vårat badrum, och tro det eller ej men till och med hon förstod att det kanske var lite mycket begärt att be mig om att få ha en tredje tam spindel på våra 18-kvadrat. Så hon fångade in den lille parveln och släppte ut hen (hen invigning på bloggen, vill ni skjuta eller göra vågen?) på fönsterbrädan utanför köksfönstret.
Inget konstigt med det, det sved lite i hjärtat på spindlarnas Moder Teresa, men i övrigt var allt lugnt.
 
Tills några dagar senare.
 
Samira satt med knäppta händer och blicken i bordet när jag kom hem, hon förklarade med allvarlig stämma att vi behövde prata. Jag trodde såklart att hon skulle dumpa mig, att någon dött eller att hon drabbats av rabies, minst.
Men nej, Greta hade inte hängt upp och ner i sitt nät på flera dagar som hon annars alltid gör. Hon hade tyvärr tvingats inse sanningen, det var Greta som hon kastat ut på fönsterbrädan.
Vidare berättade hon att som om det inte vore nog så tyckte hon nu att Freddie såg blek och mager ut, hon var helt enkelt rädd att han led av brustet hjärta eftter att hon kastat ut hans flickvän i vinterkylan.
 
Ja, jag tror att ni känner lite som jag, vad fan svarar man på något sådant? Jag har aldrig någonsin läst i någon relationsspalt hur man hanterar sin sambos sorg över ett brustet spindelhjärta. Jag var rätt stum, nickade bara sammanbitet och erbjöd henne ett glasspaket och en sked, som de alltid gör i amerikanska filmer när en tjej är ledsen.

Jag tror min far är den som lyckats sätta ord på det bäst: "Brustna spindelhjärtan är inte att leka med".
det är väldigt sant. Inte Kerubhjärtan heller för den delen.

Flyttplanering

Ordningen är återställd, Samira är hemma i palatset igen (som snart inte är vårat palats längre mummel, gruff), och brödburken är full med lagoma bitar, hurra!
 
Samira har ju i alla fall prioriteringar gällande flytten klar: "Jag hoppas du är medveten om att jag på något vis kommer behöva fånga Freddie i en burk, lirka loss hans nät och flytta med alltihop till nya lägenheten." Hon älskar fan den där spindeln mer än mig (ja, jag är lite bitter (men bara lite)).

Operation nytt palats!

Tråkiga nyheter mina vänner! Jag borde förstått att det betyder otur att vara positiv på en måndagsmorgon!

Direkt efter jag publicerat blogginlägget så kollar jag min mail och får veta att jag och Samira blivit uppsagda från vårat andrahandskontrakt (för att de behöver lägenheten, inte för att vi är konstiga. Faktiskt.) och därför kommer behöva flytta ur vårat palats senast den sista april!

Ni förstår ju själva hur detta känns för oss, vi har ju precis kommit till ro i vårat lilla (och framför allt -billiga) kryp in.
Vi är definitivt inte redo ännu att sluta vara sambos och ge upp våra temys och intelligenta diskussioner, hoppas innerligt att inte ni heller är redo att mista det riktigt än!

Så låt oss härmed slå våra kloka huvuden ihop och hjälpa oss skaffa ett nytt palats!
Är det någon där ute som har något tips på boende i Stockholm, hör av er. Etta, tvåa eller trea funkar utmärkt (vi är inte så kräsna som ni vet).

Tack på förhand!

Ett halvår på 18-kvadrat.

Idag så är det en glädjens dag ska ni veta! Idag har jag och Samira bott ihop i 6 månader, hurra!
Det längsta budet vi fick på hur länge vi skulle stå ut med varandra var 3 månader, så we sure shut them up!
 
Hur vi firar? Eeeehh, genom att Samira inte är hemma och vi inte setts på typ evigheter. Det är väl den bästa belöningen?
Nä, men min lilla arbetsmyra är uppe i Dalarna för att massera på Vasaloppet under helgen, och tro det eller ej, jag saknar henne massor!
 
Firar med denna fina gamla bilden på oss från teaterföreställningen Spanska Flugan. Det är för övrigt Den blonda Keruben herself som sminkat oss.
 
Firade även med att låta bli att äta en vecka gammal kladdkaka som jag hittade i kylskåpet, borde få medalj för att jag klarade att stå emot. Den SER god ut, okej?
 

Trubbel i palatset.

Samira är bortrest denna vecka och jag måste således försöka klara mig själv. Det förstår ni ju allihop att det inte går något vidare.
 
Våran fina knäckebrödsburk gapade tom och jag tänkte att jag skulle fylla på den. Det vill säga bryta "lagoma-burkbitar" av de stora runda Leksandsknäckeskivorna.
Mmm, precis, jag känner att ni är helt med mig på att det var här allt gick väldigt fel.
 
Efter att ha brutit typ 10 bitar som var för stora för att få ner i burken och jag således bara skulle "finjustera" dem lite så sitter jag nu här med en miljon pyttesmå bitar som är för löjligt små för att lägga i burken.
 
Så har ni inte hört något ifrån mig inom några dagar så sitter jag antagligen kvar här och äter mikrosmörgåsar, alternativt dött av en knäckebrödsöverdos.
 
 
Men detta är faktiskt inte helt och hållet mitt fel. Samira borde ha insett att detta skulle ske och försökt motverka det hela. Faktiskt. Det tycker jag.

Den ofrivilliga matchmakern.

Min sambo är roligast i hela världen! Hon har lyckats igen, jag gråter av skratt.
Kommer hem till ett fint nymålat kök, hon har målat bänkskivan och hyllor i köket så nu är allting så fräscht och fint det kan bli i vårt lilla ryska palats.
 
Vi sätter oss i det fina köket och dricker en kopp te och pratar som ingenting. Sedan tittar hon plötsligt på mig med lite genans i blicken och ser ut som den mest oskyldiga kerub man kan tänka sig, och säger:
 
Samira: Duuu.. Jag tror jag råkade göra en grej..
Micaela: Ojdå, vad är det nu.
Samira: Fabbe hade skickat något typ av mail där han bjöd in mig till något och skrivit ett meddelande. Jag saknar ju honom så jag blev glad och klickade på det..
Micaela: Ojoj, har du gett ut ditt kontonummer till nån i afrika nu?
Samira: Neeej. Inte så illa. Men jag klickade runt lite på det här som jag trodde var någon slags chattsida, och råkade tydligen komma åt något. För mamma ringde mig sedan och frågade varför i hela friden jag bjudit in henne till ***(en känd sida där det är rätt lätt att få sexuella förbindelser, om man uttrycker det så). Hon ville tydligen verkligen inte bli medlem där..
Micaela: Hahahaha jag döööööör! Din mamma!?
Samira: Sen ringde min syster också och sa samma sak...

Mansslukerska?

Jag ska skärpa mig med att hålla er uppdaterade om mitt fantastiskt händelserika liv, jag lovar.Det har varit lite tungrott på sistonde på det personliga planet med sjukdomar, olyckor och dödsfall. Men man får blicka framåt och hålla huvudet högt så att säga, eller vilken annan kliché ni själva föredrar.
 
För att väga upp den otroliga Micaela-abstinens ni måste upplevt så bjuder jag här på lite liknelser mellan män och smörgåsar. Jag och Samira kanske var lite smått bittra för en sekund, men jäklar vad detta fick oss att skratta. Svar: Ja, vi tycker att vi själva är våldsamt roliga, hur skulle vi inte kunna tycka det!?
 
Män är som smörgåsar: Man tar den i munnen och sen blir det bara skit av allt.
 
Det finns allt för många som är som limpsmörgåsar, man doppar lite och så faller allt isär. Det gäller att hitta en bra fulllkornsmacka med lite substans.
 
Är man oförsiktig så är det lätt att få "ballongmage".
 
De får ju inte vara som knäckebröd heller, så fort man tittar på dem så går de sönder och smular ner hela sängen.
 
 
Oooooohhhh så himla mansfientligt detta lät då. Bjuder på det, det är ju faktiskt bara fredag en gång i veckan.
RSS 2.0