Idag är jag inte så rolig för er. Idag så har fokus legat på auditions hela dagen, och kommer göra det kvällen ut. När jag kommer hem ikväll ska jag föröska bjuda på något finurligt som kompensation, jag lovar!

Idag har jag färgat håret (ni får se en bild sen, måste sluta hyperventilera först). Eller som man också skulle kunna säga, idag har jag flippat ur typ 100 gånger.

Har haft rött hår i 1,5 år nu och tänkte dra mig i alla fall lite mer åt det bruna hållet.

Fick hjärtklappning redan i affären när jag funderade på vilken färg jag skulle ta: "Tänkt om det blir för mörkt?"
"Tänk om det inte blir nån skillnad, så trist."

Sen när jag hade i färgen: "Vad ljust det ser ut, det kommer inte bli nån skillnad alls, fan."

5 minuter senare: "Helvete!! Håret bli ju fan kolsvart, fuckfuckfuuuuck!"

Vid urtvättningen: "Allt rinner ju ut, kommer inte bli nån färg kvar alls, sabla glashår.."

Tittar upp i spegeln: "Aaaaaaaaaahhh skiten ÄR ju svart!"

Blåser håret i panik: "Nu börjar det se lite ljusare ut när det torkar, skönt. Rätt snyggt faktiskt."

När håret är torrt: "Men helvete vad blek jag ser ut med mörkt hår, ser ju ut som ett spöke!"

Har på 100kilo smink: "Sådär ja, nu väger ansiktet upp håret rätt bra, nu ser jag inte lika glåmig ut. Rätt snyggt faktiskt."

Vid en närmare titt: "Eller så ser jag fruktansvärt översminkad ut, jag ska fan på teaterrep, inte nattklubb. Ser sjukt tillgjord ut, faaan!"

Sen var jag tvungen att åka hemifrån. Sitter på tunnelbanan och flippar fortfarande ut. Varannan gång jag ser min spegelbild i fönstret känner jag mig snygg och varannan tycker jag mig se ut som ett panda som diskret försöker smälta in på Ica.

Vi får väl se vad det blir av detta.

Sitter på tåget hem och har smskurs med min vän Nicke om hur man vinner på Monopol. Lär han sådana här grundläggande saker som: "Ge fan i att tänka med hjärtat och bara köpa ditt älskade Södermalm, då är du fucked. Ska du vinna måste du håva in de stora cashen! Tänk som ett riktigt kapitalistsvin och ha hotell på Norrmalmstorg!"

Ni vet, sånt basic.

Kanske i och för sig borde hänvisa honom till min mamma. I julas när vi spelade så nöjde hon sig inte med att göra oss bankrutt, hon köpte upp precis allt vi ägde och gav sig sig inte förrän hon ägde rubbet och hade totalt världsherravälde. Det känns tryggt, att hon njöt av att se sina barn och man kräla i smutsen. Nåväl, ska inte döma, jag hade gjort samma sak. Jag bråss ju på henne.

Jag visste väl att jag skulle uppnå ära och berömmelse här i livet!
Är numera känd som "hon som är så himla bra på Wii bowling" med alla kidsen på Hassela Skiresort. Oooh yeeeah.

Om jag utnyttjar det? Njae inte mer än sig bör, de är ju bara barn. De fick ge mig allt sitt lördagsgodis och bära mina väskor ut till taxin, inte mer än så.

Om någon är sugen på en autograf eller att bara få röra vid mig så anländer jag till Stockholm 19:40.
Just sayin'..

På väg upp till Hassela för att jobba där över helgen.
För att ta mig dit så är det först tåg, sen buss, sen taxi och sen vanlig bil. Är det världens ände jag ska till? Jag misstänker det.

Nu har jag betat av tåget och sitter på bussen. När jag klev på bussen så plockade busschauffören upp en penna för att göra en krumilur på min biljett. Efter att han i 30 sekukder frenetiskt försökt lyckas med en uppenbart krånglande penna så säger jag skämtsamt: "Icke fungerande pennor, mycket jobbigare blir det inte!" Busschauffören stelnar till och tittar på mig med smala springor till ögon och svarar: "Jag förstår väl att det är sånt som förstör en dag för er där i Stockholm, men här i Hudiksvall så har vi större problem än så!"
Då jag inte ville jämföra problem med honom gick jag bara lugnt och satte mig.

Och här sitter jag nu. Leker med tanken att ropa fram till honom att bussen rasslar nåt så djävulskt här bak. Men då kastar han väl en björnsax på mig..

Jag åkte tunnelbana. Helt öde var det, såg ingen så långt ögat nådde. Satt i ett hörn av vagnen och lyssnade på musik.

Plötsligt klev ett par på i ca 45-50 års åldern. De satte sig mitt emot mig.
Jag märkte hur de småsnegla på mig men jag fokuserade på musiken.

Efter fem minuters konstant sneglande så började jag dock undra och sänkte ner musiken.
Denna konversation fick jag höra.

Man: Oartigt rent utsagt.
Kvinna: Fruuuuuuktansvärt självupptaget. Är det en handikapp-plats så ska det respekteras.

Här insåg jag att det är mig de pratade om. Jag vänder på huvudet och jag hade ett klistermärke med en gubbe med käpp över platsen där jag satt. De tyckte alltså inte att jag hade rätt att sitta där, trots att vagnen var öde. Tydligen bättre att sitta på platsen i gången och blockera så en eventuell gamling måste tränga sig runt mig? Nåväl.

Kvinna: Ser du? Nu la hon märke till att det är en handikapp-plats. Men flyttar hon på sig? Nej! Så ooooooerhört respektlös.
Man: Tror att hon äger världen. Visar inte handikappade respekt.

Jag kände här att ta en diskussion vore totalt döfött då dessa bara gillar att störa sig.
Jag kunde dock inte låta bli att jävlas med dem. Så jag reste mig och linkade fram som om jag gjort illa foten.
Kvinnan blir på 0,5sekund helt illröd i ansiktet och viskar: "Okej jag kanske var lite hård nu." till sin man.

Jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv, blir så trött på folk som bara klagar för klagandets skull.