Jag sprang till Hemköp alldeles före stängning idag, och på väg tillbaka så lade jag märke till att det faktiskt snöat. Ett litet, tunnt snötäcke hade lagt sig över marken.

 

Min första tanke var: "Detta kommer göra Samira så glad!" Så när jag står utanför våran port så ringer jag henne och ber henne titta ut med orden "titta ut min isprinsessa det har snöat! och då kan man göra såhär!"

Och sedan lägger jag mig ner på det millimetertjocka snötäcket och gör en snöängel (försöker i alla fall) med ett paket toapapper i ena handen, en flaska balsam i den andra och världens största leende på läpparna.

Jag har nog aldrig hört Samira skratta så hjärtligt.

 

Sen att det vackra i det hela snabbt gick över till en fars när en granne kommer ut genom porten och ser mig ligga på marken och sprattla med toapapper i handen, den bjuder jag på.

 

Jag skrattar så våldsamt att jag misslyckas med att trycka in portkoden 3 gånger och när jag kommer upp i lägenheten så rinner skratt-tårarna på både mig och Samira och glädjeruset bara dånar i kroppen.

 

Jag har det nog väldigt bra ändå.