Igår så var jag på promenad med Samira jag-älskar-hela- världen Bruniusson, det var... underhållande, kan vi kalla det.
Det lät ungefär såhär:
"Åååååååhhh, känner du doften!? Tjära! Det är den bästa doften i hela världen!"
"Åh, det där huset skulle jag vilja bo i, det är helt underbart!"
"Hör du fågelsången? Det är den vackraste fågelsången jag vet!"
"Kan du förstå att det här är ett stenkast från vårat hem Micaela, det är så fruuuuuuuuktansvärt vackert!"
"Ser du!? Ser du!?!?!? Skäggdoppingarna har ett bo i vassen UNDERBART!"

Och nej, jag överdriver inte. Inte ens det minsta.
Tillslut blev jag less och knuffade henne i vattnet.

Nej okej, det gjorde jag inte. Men det var mest för att hon bara blivit glad då. Hon gick runt och sa "hade de bara lagt i bryggorna så hade jag garanterat badat! Guuuuud så härligt det vore!"