Måste bara dela med mig av denna helt fantastiska länk! Detta är alltså från min älskade hemstad Ludvika.

Jag har handlat på Willys minst 1000 gånger, jag känner att det är ett under att jag klarat mig undan en olycka. "Jag kan rekomendera alla att hålla höger vid köttdisken och vänster vid grönsaksdisken", helt underbart!

 

Något annat jag kan dela med mig av när jag ändå är på sådant här givmilt humör?

Tja, kanske det. Vad sägs om att jag är kär? Helt galet kär dessutom. Det sa inte klick som det så klyschigt heter, det sa typ kaboom eller något annat våldsamt. Herre min get, har svårt att förstå det själv. Men vem behöver förstå, jag är lycklig det är allt som räknas.

Puss på er!

Okej, jag har kanske aldrig påstått att jag är speciellt smart. Eller jo, men inte så jätteofta i alla fall. Typ.

Men ibland så förtjänar jag fan ett pris i dumhet, så om någon har något i bakfickan, skicka över det bara.

 

Jag var ute och gick imorse, solen sken, fåglarna kvittrade, magen pirrade och jag gick och trallade. Ni vet allt det där som gör en glad.
Då ser jag plötsligt i ögonvrån något som glittrar väldigt inbjudande, jag tittar inte ens ordentligt utan bara handlar på ren impuls(idioti). Jag tänker "åååh, en vattenpöl! Det är vår, vad passar bättre till mitt strålande humör än att hoppa i årets första vattenpöl!" Och sedan gör jag det. Typ.

 

Om det inte var en vattenpöl utan blankis? Om Jag ramlade brutalt? Om den gigantiska väskan jag hade på axeln slog mig rakt i ansiktet? Det får ni gissa själva, men ni kan få en ledtråd: Jag har ont precis överallt.

Så, vad händer i Micaelas liv en måndag som denna då?

 

Håller på och rotar runt i graderoben efter korsetter, stay-ups och underkläder. Snart ska jag åka till en sexbutik och kolla på piskor, handklovar och halsband. Gör inte alla det en måndag när solen skiner, snön smälter och de första vårkänslorna kommer över en?

 

Nej, men det är till en fotografering. Okej, det kanske inte fick det hela att låta bättre, inser jag nu såhär efteråt.

 

Vi försöker igen.

Det är till en svartvit fotografering inför ett teaterprojekt. Jag ska alltså skådespela på bilderna, inte vara mig själv. Allt för konsten ni vet, och det är precis det jag kommer upprepa om och om igen för mig själv på onsdag när jag kommer fundera över vad i helvete jag gett mig in på, haha.

Nåväl det gäller att utmana sig själv, och bilderna är faktiskt väldigt viktiga för projektet. Det blir kul!

 

Just nu så ser jag fram emot att kolla in den här sexbutiken vi ska till som är öppen dygnet runt 365 dagar på året, känns helt galet.

Någon av er som önskar att jag ska köpa hem något åt er?

 

 

Igår hade jag min kära vän Sarah på besök, helt underbart. Vi har känt varandra i 20 år så det blir mycket skratt och eventuellt backar man något år i intelligensnivån också.

Vi har båda visat oss från våra vanliga sidor. Sarah är klumpig, hon gjorde ett glädjerus i min trappuppgång rakt in i den låsta porten. Hörde ni en smäll runt 16:30 så vet ni vad det var.

Jag då? Jo jag är glömsk. Följde med Sarah hem till kompisar, blev jättetrött och bestämde mig för att åka hem.
Sarah vinkade adjö och skickade ut mig i natten.
Precis när porten slog igen bakom mig så insåg jag att jag har glömt min väska, såklart.

Sarah hade självfallet ingen mobil med sig och jag hade inget nummer till någon annan, återigen -självklart.

Så där stod jag utelåst med allt av värde i en lägenhet jag inte kom åt. Jag tog upp mobilen och försökte söka på adressen och på så vis hitta denne Rikard som ägde lägenheten, det gick inget vidare.

Då kom min hjälte, en jäkligt skum sådan, men ändock räddade han mig!
En väldigt överförfriskad man i övre medelåldern bärandes på en mikrovågsugn (varför han släpade på den 22:30 en lördagkväll frågade jag inte).

Han tittade på mig och sluddrade fram något jag inte kunde tyda. Antagligen såg jag ut som ett frågetecken för han suckade högt och pekade på porten och skrek "in!?" Jag nickade men påpekade att jag skulle in i porten bredvid. "Källaren" blev hans utförliga svar. Så ja, där hjälptes vi åt att få upp diverse dörrar medans han krampaktigt höll i sin(?) mikro. Jag kände på insidan källardörren innan jag gick ner för att se så det verkligen fanns låsvred på insidan, det hade varit så typiskt mig att bli inlåst i en källare resten av helgen.

Men det hela löste sig, de andra blev lite förvånade bara när jag kom tillbaka efter 20 minuter för att hämta min väska.

Nåväl, allt blev frid och fröjd tillslut. Avslutade kvällen på en soffa pratandes om allt mellan himmel och jord tillsammans med en av de bästa människor jag vet.

Bra lördag helt enkelt!

Då jag lovade er en bättre inblick i mitt liv så kommer här lite av vad jag gjort idag.

 

Klappat en skrikande katt.

Åkt pendeltåg.

Pussat en person.

Kramat 3 olika personer.

Skrämt livet ur Samira.

Skrattat så jag gråtit.

Gått en promenad på 2 kilometer för att titta till min bil, när jag kom fram så kom jag på att bilen inte var där utan 50 meter från min lägenhet.

Spontandansat och sjungit.

Tvättat.

Gjort en riktig "bananskalsvurpa" på blankisen utanför huset och landat på huvudet.

Städat.

Sett chockad ut när luckan på diskmaskinen plötsligt bara lossnade(!?).

Ätit kikärtor för att Samira tyckte att det "vore bra för mig".

Åkt till jobbet.

 

Varsågod.

Min sambo är roligast i hela världen! Hon har lyckats igen, jag gråter av skratt.

Kommer hem till ett fint nymålat kök, hon har målat bänkskivan och hyllor i köket så nu är allting så fräscht och fint det kan bli i vårt lilla ryska palats.

 

Vi sätter oss i det fina köket och dricker en kopp te och pratar som ingenting. Sedan tittar hon plötsligt på mig med lite genans i blicken och ser ut som den mest oskyldiga kerub man kan tänka sig, och säger:

 

Samira: Duuu.. Jag tror jag råkade göra en grej..

Micaela: Ojdå, vad är det nu.

Samira: Fabbe hade skickat något typ av mail där han bjöd in mig till något och skrivit ett meddelande. Jag saknar ju honom så jag blev glad och klickade på det..

Micaela: Ojoj, har du gett ut ditt kontonummer till nån i afrika nu?

Samira: Neeej. Inte så illa. Men jag klickade runt lite på det här som jag trodde var någon slags chattsida, och råkade tydligen komma åt något. För mamma ringde mig sedan och frågade varför i hela friden jag bjudit in henne till ***(en känd sida där det är rätt lätt att få sexuella förbindelser, om man uttrycker det så). Hon ville tydligen verkligen inte bli medlem där..

Micaela: Hahahaha jag döööööör! Din mamma!?

Samira: Sen ringde min syster också och sa samma sak...

Jag ska skärpa mig med att hålla er uppdaterade om mitt fantastiskt händelserika liv, jag lovar.Det har varit lite tungrott på sistonde på det personliga planet med sjukdomar, olyckor och dödsfall. Men man får blicka framåt och hålla huvudet högt så att säga, eller vilken annan kliché ni själva föredrar.

 

För att väga upp den otroliga Micaela-abstinens ni måste upplevt så bjuder jag här på lite liknelser mellan män och smörgåsar. Jag och Samira kanske var lite smått bittra för en sekund, men jäklar vad detta fick oss att skratta. Svar: Ja, vi tycker att vi själva är våldsamt roliga, hur skulle vi inte kunna tycka det!?

 

Män är som smörgåsar: Man tar den i munnen och sen blir det bara skit av allt.

 

Det finns allt för många som är som limpsmörgåsar, man doppar lite och så faller allt isär. Det gäller att hitta en bra fulllkornsmacka med lite substans.

 

Är man oförsiktig så är det lätt att få "ballongmage".

 

De får ju inte vara som knäckebröd heller, så fort man tittar på dem så går de sönder och smular ner hela sängen.

 

 

Oooooohhhh så himla mansfientligt detta lät då. Bjuder på det, det är ju faktiskt bara fredag en gång i veckan.

På hotellet i Kalmar så finns det en magisk soffa. Eller något slags slukhål kanske man ska kalla den. Kryper man ner i den kommer man säkert till Narnia, nåt är i alla fall jävligt lurt.

Under kvällen igår så kom en rumsnyckel bort, för att hitta pä den började man känna i ovannämnda soffa. Rumsnyckeln återfanns, och inte bara den utan även: Två andra rumsnycklar, mynt, en fjärrkontroll, något som såg ut som en gammal amulett, en tumstock, en keps och ett gammalt kinesiskt pass.

Jag förstår inte? Var kommer alla grejer ifrån!? Sitter man i soffan och går sedan därifrån utan att märka att ens keps plötsligt "sugits" bort från huvudet? Och passet? Stackars kines, undrar om han fortfarande är kvar i Kalmar på grund av det. Går runt och samlar pant och matar duvor med mögligt bröd.

Det konstigaste var att de i receptionen höjde inte ens på ögonbrynen när sakerna lämnades in, som om det bara var veckans skörd av slukhålet.

Saknar ni något, ring till Slottshotellet i Kalmar och be dem kolla soffan.

Idag när jag stod och putsade våran badrumsspegel ganska hårdhänt så insåg jag att när det gnislade till så lät det precis som en högljudd fågel (jag är uppväxt i ett minizoo, jag lovar jag har hört många parakiter, underlater och papegojor i mina dagar).

 

Medans detta hände så stod jag och tvingades lyssna på när grannens unge i vanlig ordning spelade piano (slår på tangenterna aggressivt flera timmar om dagen), och en ondskefull plan började ta form i mitt huvud.

 

Det är inte socialt accepterat att gnälla på ett barn som spelar instrument, det är irriterande något så djävulskt för grannarna, men man håller käften om det.
Lite samma sak är det med fåglar. Man kan störa sig vansinnig på det där eviga kvittrandet, men man kan inte säga så mycket om det, folk måste få ha fåglar.

 

Så nu funderar jag på att stå och gnida spegeln dagarna i ända för att hämnas på deras  eviga plinkande!

 

Självklart kommer de väl fatta piken!

Eller?..

Häromdagen så upptäckte jag att Samira råkat kasta ett tomt paket Falu rågrut brevid papperskorgen, rakt i våran husspindel Freddies nät. Ganska förklarligt så var Freddie försvunnen.

 

Jag berättade detta för Samira och hennes dåliga samvete har inte vetat några gränser, hon har legat med halva kroppen under diskbänken och snyftat "Förlååååt snälla Freddie, kom tillbaka!" ganska (läs. väldigt) mycket.

 

Nu 3 dagar senare så har han dock återvänt hem till sitt nät igen. Samira är överlycklig, jag hurrar väl inte direkt eller har skrivit en "Välkommen hem"-banderoll.

Men det är ju ganska skönt att hon slutat ligga och snyfta under diskbänken i alla fall, det gäller att se det positivt.

Det är en ganska spännande upplevelse att sitta vid köksbordet och försöka, med stark betoning på "försöka" äta fil samtidigt som Samira sitter på andra sidan köksbordet, pluggar och mumlar saker som "Gallblåsa", "tarmludd", "svamp", "magsår", "cancer i rumpan", "skrumplever", "åderbråck".

 

Någon som har lust att ta över henne en stund? Tills jag ätit klart i alla fall?

Ja alltså för den som undrade så töjer Samira sitt öra, därav provade hon att använda glidmedlet.

Töjer för örhängen alltså.

Men det verkar gå lite sådär, hon kommer nog ge upp, trots hallonsmaken..

 

 

Har varit hängig och inte haft någon ork till något alls de senaste dagarna, därför har jag varit världens sämsta bloggare.

 

Men tänkte att jag åtminstone kan kika in här och meddela er att Samira spenderar sin fredagkväll med att smörja in sitt öra med glidmedel. Med hallonsmak. Jag upprepar, med hallonsmak.

 

Det är ju inte så att man kan ta vilket skit som helst till öronen heller. Tydligen.