Igår hade jag min kära vän Sarah på besök, helt underbart. Vi har känt varandra i 20 år så det blir mycket skratt och eventuellt backar man något år i intelligensnivån också.

Vi har båda visat oss från våra vanliga sidor. Sarah är klumpig, hon gjorde ett glädjerus i min trappuppgång rakt in i den låsta porten. Hörde ni en smäll runt 16:30 så vet ni vad det var.

Jag då? Jo jag är glömsk. Följde med Sarah hem till kompisar, blev jättetrött och bestämde mig för att åka hem.
Sarah vinkade adjö och skickade ut mig i natten.
Precis när porten slog igen bakom mig så insåg jag att jag har glömt min väska, såklart.

Sarah hade självfallet ingen mobil med sig och jag hade inget nummer till någon annan, återigen -självklart.

Så där stod jag utelåst med allt av värde i en lägenhet jag inte kom åt. Jag tog upp mobilen och försökte söka på adressen och på så vis hitta denne Rikard som ägde lägenheten, det gick inget vidare.

Då kom min hjälte, en jäkligt skum sådan, men ändock räddade han mig!
En väldigt överförfriskad man i övre medelåldern bärandes på en mikrovågsugn (varför han släpade på den 22:30 en lördagkväll frågade jag inte).

Han tittade på mig och sluddrade fram något jag inte kunde tyda. Antagligen såg jag ut som ett frågetecken för han suckade högt och pekade på porten och skrek "in!?" Jag nickade men påpekade att jag skulle in i porten bredvid. "Källaren" blev hans utförliga svar. Så ja, där hjälptes vi åt att få upp diverse dörrar medans han krampaktigt höll i sin(?) mikro. Jag kände på insidan källardörren innan jag gick ner för att se så det verkligen fanns låsvred på insidan, det hade varit så typiskt mig att bli inlåst i en källare resten av helgen.

Men det hela löste sig, de andra blev lite förvånade bara när jag kom tillbaka efter 20 minuter för att hämta min väska.

Nåväl, allt blev frid och fröjd tillslut. Avslutade kvällen på en soffa pratandes om allt mellan himmel och jord tillsammans med en av de bästa människor jag vet.

Bra lördag helt enkelt!