Jag åkte tunnelbana. Helt öde var det, såg ingen så långt ögat nådde. Satt i ett hörn av vagnen och lyssnade på musik.

Plötsligt klev ett par på i ca 45-50 års åldern. De satte sig mitt emot mig.
Jag märkte hur de småsnegla på mig men jag fokuserade på musiken.

Efter fem minuters konstant sneglande så började jag dock undra och sänkte ner musiken.
Denna konversation fick jag höra.

Man: Oartigt rent utsagt.
Kvinna: Fruuuuuuktansvärt självupptaget. Är det en handikapp-plats så ska det respekteras.

Här insåg jag att det är mig de pratade om. Jag vänder på huvudet och jag hade ett klistermärke med en gubbe med käpp över platsen där jag satt. De tyckte alltså inte att jag hade rätt att sitta där, trots att vagnen var öde. Tydligen bättre att sitta på platsen i gången och blockera så en eventuell gamling måste tränga sig runt mig? Nåväl.

Kvinna: Ser du? Nu la hon märke till att det är en handikapp-plats. Men flyttar hon på sig? Nej! Så ooooooerhört respektlös.
Man: Tror att hon äger världen. Visar inte handikappade respekt.

Jag kände här att ta en diskussion vore totalt döfött då dessa bara gillar att störa sig.
Jag kunde dock inte låta bli att jävlas med dem. Så jag reste mig och linkade fram som om jag gjort illa foten.
Kvinnan blir på 0,5sekund helt illröd i ansiktet och viskar: "Okej jag kanske var lite hård nu." till sin man.

Jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv, blir så trött på folk som bara klagar för klagandets skull.