Häromdagen så upptäckte jag att Samira råkat kasta ett tomt paket Falu rågrut brevid papperskorgen, rakt i våran husspindel Freddies nät. Ganska förklarligt så var Freddie försvunnen.

 

Jag berättade detta för Samira och hennes dåliga samvete har inte vetat några gränser, hon har legat med halva kroppen under diskbänken och snyftat "Förlååååt snälla Freddie, kom tillbaka!" ganska (läs. väldigt) mycket.

 

Nu 3 dagar senare så har han dock återvänt hem till sitt nät igen. Samira är överlycklig, jag hurrar väl inte direkt eller har skrivit en "Välkommen hem"-banderoll.

Men det är ju ganska skönt att hon slutat ligga och snyfta under diskbänken i alla fall, det gäller att se det positivt.

Det är en ganska spännande upplevelse att sitta vid köksbordet och försöka, med stark betoning på "försöka" äta fil samtidigt som Samira sitter på andra sidan köksbordet, pluggar och mumlar saker som "Gallblåsa", "tarmludd", "svamp", "magsår", "cancer i rumpan", "skrumplever", "åderbråck".

 

Någon som har lust att ta över henne en stund? Tills jag ätit klart i alla fall?

Ja alltså för den som undrade så töjer Samira sitt öra, därav provade hon att använda glidmedlet.

Töjer för örhängen alltså.

Men det verkar gå lite sådär, hon kommer nog ge upp, trots hallonsmaken..

 

 

Har varit hängig och inte haft någon ork till något alls de senaste dagarna, därför har jag varit världens sämsta bloggare.

 

Men tänkte att jag åtminstone kan kika in här och meddela er att Samira spenderar sin fredagkväll med att smörja in sitt öra med glidmedel. Med hallonsmak. Jag upprepar, med hallonsmak.

 

Det är ju inte så att man kan ta vilket skit som helst till öronen heller. Tydligen.

Hur fantastiskt är det inte att Samira är grinig på mig för att jag tydligen hållit henne vaken på natten genom att ligga och vissla i sömnen!? Jag älskar verkligen mig själv så sjukt hårt. Helt fantastiskt roligt ju!

Precis när man börjar slappna av så händer det IGEN.

 

Samira: Duuu.. Hur många spindlar får jag ha?

Micaela: Inte den här jävla diskussionen nu igen! Vart bor det lilla äcklet nånstans?

Samira: Det är inte läge att tala om det för tillfället.

Micaela: Den är med andra ord väldigt nära..

Samira: Precis bakom ditt huvud. Hon heter Greta och bor i hörnet på fönstret. Men hon är lika lugn som Freddie .

Micaela: (Kollar bakom gardinen) Inte så stor i alla fall. Men du sa exakt samma "fina" saker om Freddie..

Samira: Men hade jag inte rätt då? Han är världens mysigaste spindel. Jag har faktiskt känslor för honom. När jag målade så öppnade jag luckorna under diskbänken så att han skulle få vara med. Tills jag insåg att ångorna antagligen skulle döda honom, då stängde jag igen.
Micaela: Du är fan inte frisk. Men försök inte att distrahera mig, ge mig en anledning till att Greta ska få stanna.

Samira: För att hon och Freddie är kära!

Micaela: Jaha.. Det låter ju som en stabil relation, de bor i varsin ände av ett rum som i "spindelstorlek symboliserar typ halva Sverige", de ser inte ens varandra och Freddie är så jävla stor och fet att skulle han andas in i närheten av Greta så skulle hon försvinna in i munnen på honom.

Samira: Äh! Hon är bara liten och söt. Lite näpen och försiktig. Hon kanske inte är som SexspindelnAlva utan en fin flicka som inte kopulerar framför näsan på folk. Vad vet du om vad de gör på nätterna, de kanske ligger mitt på köksbordet då!

Micaela: Åh gud..

Samira: Vi kanske får valpar!!!!

Micaela: Nääääääeee fy vad äckligt, lugna dig nu!

Samira: Snääääääääääälla får jag behålla henne? (jordens rådjursögon)

Micaela: Suck. Ett tag i alla fall. Men får de barn, eller vi får spindelsperma på köksbordet så åker de ut, allihopa! Okej!?

Samira: Okej.. Fast Freddie åker bara ut i badrummet. Det är typ skamvrån.

 

 

Nedan, länk till ännu en spindelhistoria, det har blivit en del..

Bjuder på ett gäng övertrötta citat och händelser från kvällen.

 

Micaela: Jag målar upp vårt liv utåt genom bloggen.
Samira: Japp, du står ytan och jag står för substansen!

 

Samira: Du har skrivit fel. Det står Brubiusson
Micaela: Jaha, ojdå. Måste tänkt på kerub..

Samira: Det kanske ska bli mitt nya namn Sangria Kerubiusson.

Micaela: Var kom Sangria in i bilden?
Samira: Jamen, ska man ändå byta så är det lika bra att göra det till något man tycker om.

 

Samira: Man ska inte råka rapa i ett munskydd..

 

Micaela: AAAAAJJ!
Samira: Vad är det?
Micaela: Neeej.. Jag vill inte säga.. Du kommer håna mig..

Samira: Nej då, säg!
Micaela: Jaja. Jag kände att byxorna höll på att glida ner, men skulle bara skriva färdigt en grej först. Så lite av röven kanske stack över byxkanten och så lutade jag mig lite bakåt, då brände jag röven på den där metallplutten på elementet..

Samira: HAHAHA!

Micaela: Jag sa ju det..
Samira: Ja men hur fan lyckas du? Den är ju fan fisljummen.
Micaela: För det första, "fis"ljummen haha. För det andra, nej den är skitvarm. Tänk dig min spröda oskyddade rumpa mot något så varmt. Det blir ju som en sån där metallgrej som cowboysen använder på kossor.

Samira: Hahaha! Sluta, sluta jag kan inte andas (kippar efter andan och väser något ohörbart).

(Micaela blänger på Samira med stora arga ögon)

Samira: Muhaha nu ser du ut som en ko också. Hädanefter heter det inte onda ögat, utan koögat, haha.

(Micaela "sätter i halsen" och hostar till.)

Samira: Vad är det med dig? Har du börjat idissla nu också?

Micaela: Passa dig, annars kanske någon av mina 4 magar får för sig att lämna något otrevligt på dig när du sover.

Samira: And then we have two girls, one cup.. Men för att göra en KOvändning, detta har gått för långt. Nu går vi och lägger oss!

 

(Samiras mobil med signal av en cykelringklocka plingar till rakt i Micaelas öra. Micaela slänger sig i panik in i fönstret.)

Micaela: Vafan gör du!? Ska du döda mig? Det var som att ha en jävla cykel rakt i örat!

Samira: Jahapp, och nu skuttar hon som en jävla ko på grönbete också, du kan verkligen inte släppa den där kogrejen va?

Micaela: (Gör en överdriven slängkyss) MUUUUUah!!

 

Om någon är nyfiken så har massageterapeuten Samira precis analyserat min gång.
Enligt henne så ser jag tydligen ut såhär när jag går:

Vickar på höften (inte rumpan utan hela jävla höften), mycket svank (ryggen som en jävla banan, för att vara ordagrann), trippar på tå med framåtvikt, näsan i vädret och extremt pendlande armar.

 

Visst blir man sugen på att ut och visa upp sig efter en sådan analys?

 

Vissa kvällar har vi djupare diskussioner än andra. Ikväll har vi till exempel betat av ämnena:

 

Om blomkål luktar prutt eller inte.

 

Samt om man krossar sin skalle i 3 delar, får man önska något då, som med pepparkakor.

 

Det gäller att lägga folkus på de viktiga sakerna här i livet.

Jag och Samira har lite av ett krig som pågår här hemma just nu. Under tvn så har vi som synes ett fint litet Mario Kart race. Jag älskar Toad och avskyr Prinsessan Peach (men kom igen, hon är en skam för kvinnosläktet, hon blir kidnappad heeeeela tiden och gör aldrig nåt åt det).

 

Så för mig är det självklart att Toad ska ligga i täten, men Samira envisas med att gång på gång sätta Peach först!!
När jag säger något så lägger hon bara huvudet på sned, viftar med ögonfransarna och säger "vadååååååå, jag kan ju inte råför om Prinsessan kör förbi dem andra heller!"

 

Förrädare.

Går på tunnelbaneperrongen och pratar heminredning.

Samira: Nuu fattar jag!
Micaela: Va? Vadå?
Samira: Den där känslan killar har när de vill gosa in sig mellan tjejers tuttar och bara bbbrrrrrruu! Gud vad jag vill göra så med den där hunden! (Pekar på en Mastiff.)
Micaela: (Tvärnitar och stirrar på Samira.) Vad fan säger du kvinna?
Samira: Ja men, man vill ju bara ta ta tag i de där kinderna, gosa ner sig och bara bbbrrrrruu!
Micaela: Jahaaaaa.. Jag såg framför mig hur du gick fram och brottade ner hunden på rygg och gjorde så på bröstkorgen.. Det hade faktsikt varit lite störande.. För att inte tala om vad ägaren hade tyckt.
Samira: Tänk så mycket slem!
Micaela: Slemmigt men mättande..

 

 

Struttar runt hemma i bara strumpbyxor, kjol och bh. Då tittar Samira på mig med stora ögon och utbrister "Faaan vad het du är!"
Jag svarar med att göra en piruett, bocka lite och slutligen dra upp kjolen och blotta min strumpbyxbeklädda bak.
Då får hon ännu större ögon och utbrister "Eller kanske inte!..."

 

Upp som en sol, ner som en pannkaka, eller hur är det man säger?

 

Vegetarianen Samira var och handlade häromdagen. Hon köpte hem kött till mig om jag var sugen, blodpudding och falukorv.

Känns som hon måste stått i affären, gnuggat händerna och tänkt "hmm.. Få se nu.. Vad innehåller mest äckliga saker som jag borde ogilla som vegetarian. Ska jag köpa kött ska jag gå all in och köpa snusk!"

Men jag klagar inte.

Samira: Jag vet inte vad det är, men när han pratar så låter det typ såhär i mitt huvud (visslar på den onde, den gode, den fule) och så blåser det förbi en liten torr risbuske.

Micaela: Vem är han? Den onde, den gode eller den fule?

Samira: Vad vet jag, jag hör ju inte vad han säger. När han pratar så är min hjärna precis som teflon, inget fastnar.

 

Micaela: Jag vet inte vad jag ska blogga om.

Samira: Du kan blogga om hur mycket du älskar mig! Om hur fantastiskt ditt liv blivit sen jag flyttade hit. Jag ger dig god mat, jag får dig att skratta. Jag trörstar dig när du gråter, jag hånar dig när du förtjänar det och lägenheten känns mycket rymligare!

Micaela: Nej du, nu börjar det kännas vääääldigt trångt faktsikt.

Samira: Va? Varför det?

Micaela: Ditt ego tar ju för fan upp hela lägenheten själv.

Jag sprang till Hemköp alldeles före stängning idag, och på väg tillbaka så lade jag märke till att det faktiskt snöat. Ett litet, tunnt snötäcke hade lagt sig över marken.

 

Min första tanke var: "Detta kommer göra Samira så glad!" Så när jag står utanför våran port så ringer jag henne och ber henne titta ut med orden "titta ut min isprinsessa det har snöat! och då kan man göra såhär!"

Och sedan lägger jag mig ner på det millimetertjocka snötäcket och gör en snöängel (försöker i alla fall) med ett paket toapapper i ena handen, en flaska balsam i den andra och världens största leende på läpparna.

Jag har nog aldrig hört Samira skratta så hjärtligt.

 

Sen att det vackra i det hela snabbt gick över till en fars när en granne kommer ut genom porten och ser mig ligga på marken och sprattla med toapapper i handen, den bjuder jag på.

 

Jag skrattar så våldsamt att jag misslyckas med att trycka in portkoden 3 gånger och när jag kommer upp i lägenheten så rinner skratt-tårarna på både mig och Samira och glädjeruset bara dånar i kroppen.

 

Jag har det nog väldigt bra ändå.

Idag har jag lite bloggtorka. Men jag måste ju i alla fall titta in här och meddela er att Samira börjat prata bäbisspråk med spindeln Freddie...

 

 

Jorå så att...

 

 

Känns sunt...

Det var ju mycket prat om ommöblering här på bloggen häromdagen. Jag tänkte berätta resultatet för er ifall någon legat sömnlös.

 

Efter mycket mätande, knuffande, testande och huvudkliande så insåg vi helt enkelt att det var bäst som det var från början och flyttade tillbaka allting.

 

Den enda skillnaden som blev var att vi bytte plats på två stycken identiska skåp. Det ena av dem står lite inklämt så man får inte upp det helt. Förut var det svårt att få ut sprit, nu har vi skiftat så nu kommer Samira knappt åt sina kläder istället..

 

Men vi kommer ju åt spriten, det gäller att prioritera.