Igår hade jag min kära vän Sarah på besök, helt underbart. Vi har känt varandra i 20 år så det blir mycket skratt och eventuellt backar man något år i intelligensnivån också.

Vi har båda visat oss från våra vanliga sidor. Sarah är klumpig, hon gjorde ett glädjerus i min trappuppgång rakt in i den låsta porten. Hörde ni en smäll runt 16:30 så vet ni vad det var.

Jag då? Jo jag är glömsk. Följde med Sarah hem till kompisar, blev jättetrött och bestämde mig för att åka hem.
Sarah vinkade adjö och skickade ut mig i natten.
Precis när porten slog igen bakom mig så insåg jag att jag har glömt min väska, såklart.

Sarah hade självfallet ingen mobil med sig och jag hade inget nummer till någon annan, återigen -självklart.

Så där stod jag utelåst med allt av värde i en lägenhet jag inte kom åt. Jag tog upp mobilen och försökte söka på adressen och på så vis hitta denne Rikard som ägde lägenheten, det gick inget vidare.

Då kom min hjälte, en jäkligt skum sådan, men ändock räddade han mig!
En väldigt överförfriskad man i övre medelåldern bärandes på en mikrovågsugn (varför han släpade på den 22:30 en lördagkväll frågade jag inte).

Han tittade på mig och sluddrade fram något jag inte kunde tyda. Antagligen såg jag ut som ett frågetecken för han suckade högt och pekade på porten och skrek "in!?" Jag nickade men påpekade att jag skulle in i porten bredvid. "Källaren" blev hans utförliga svar. Så ja, där hjälptes vi åt att få upp diverse dörrar medans han krampaktigt höll i sin(?) mikro. Jag kände på insidan källardörren innan jag gick ner för att se så det verkligen fanns låsvred på insidan, det hade varit så typiskt mig att bli inlåst i en källare resten av helgen.

Men det hela löste sig, de andra blev lite förvånade bara när jag kom tillbaka efter 20 minuter för att hämta min väska.

Nåväl, allt blev frid och fröjd tillslut. Avslutade kvällen på en soffa pratandes om allt mellan himmel och jord tillsammans med en av de bästa människor jag vet.

Bra lördag helt enkelt!

Min sambo är roligast i hela världen! Hon har lyckats igen, jag gråter av skratt.

Kommer hem till ett fint nymålat kök, hon har målat bänkskivan och hyllor i köket så nu är allting så fräscht och fint det kan bli i vårt lilla ryska palats.

 

Vi sätter oss i det fina köket och dricker en kopp te och pratar som ingenting. Sedan tittar hon plötsligt på mig med lite genans i blicken och ser ut som den mest oskyldiga kerub man kan tänka sig, och säger:

 

Samira: Duuu.. Jag tror jag råkade göra en grej..

Micaela: Ojdå, vad är det nu.

Samira: Fabbe hade skickat något typ av mail där han bjöd in mig till något och skrivit ett meddelande. Jag saknar ju honom så jag blev glad och klickade på det..

Micaela: Ojoj, har du gett ut ditt kontonummer till nån i afrika nu?

Samira: Neeej. Inte så illa. Men jag klickade runt lite på det här som jag trodde var någon slags chattsida, och råkade tydligen komma åt något. För mamma ringde mig sedan och frågade varför i hela friden jag bjudit in henne till ***(en känd sida där det är rätt lätt att få sexuella förbindelser, om man uttrycker det så). Hon ville tydligen verkligen inte bli medlem där..

Micaela: Hahahaha jag döööööör! Din mamma!?

Samira: Sen ringde min syster också och sa samma sak...

Jag ska skärpa mig med att hålla er uppdaterade om mitt fantastiskt händelserika liv, jag lovar.Det har varit lite tungrott på sistonde på det personliga planet med sjukdomar, olyckor och dödsfall. Men man får blicka framåt och hålla huvudet högt så att säga, eller vilken annan kliché ni själva föredrar.

 

För att väga upp den otroliga Micaela-abstinens ni måste upplevt så bjuder jag här på lite liknelser mellan män och smörgåsar. Jag och Samira kanske var lite smått bittra för en sekund, men jäklar vad detta fick oss att skratta. Svar: Ja, vi tycker att vi själva är våldsamt roliga, hur skulle vi inte kunna tycka det!?

 

Män är som smörgåsar: Man tar den i munnen och sen blir det bara skit av allt.

 

Det finns allt för många som är som limpsmörgåsar, man doppar lite och så faller allt isär. Det gäller att hitta en bra fulllkornsmacka med lite substans.

 

Är man oförsiktig så är det lätt att få "ballongmage".

 

De får ju inte vara som knäckebröd heller, så fort man tittar på dem så går de sönder och smular ner hela sängen.

 

 

Oooooohhhh så himla mansfientligt detta lät då. Bjuder på det, det är ju faktiskt bara fredag en gång i veckan.

Idag när jag stod och putsade våran badrumsspegel ganska hårdhänt så insåg jag att när det gnislade till så lät det precis som en högljudd fågel (jag är uppväxt i ett minizoo, jag lovar jag har hört många parakiter, underlater och papegojor i mina dagar).

 

Medans detta hände så stod jag och tvingades lyssna på när grannens unge i vanlig ordning spelade piano (slår på tangenterna aggressivt flera timmar om dagen), och en ondskefull plan började ta form i mitt huvud.

 

Det är inte socialt accepterat att gnälla på ett barn som spelar instrument, det är irriterande något så djävulskt för grannarna, men man håller käften om det.
Lite samma sak är det med fåglar. Man kan störa sig vansinnig på det där eviga kvittrandet, men man kan inte säga så mycket om det, folk måste få ha fåglar.

 

Så nu funderar jag på att stå och gnida spegeln dagarna i ända för att hämnas på deras  eviga plinkande!

 

Självklart kommer de väl fatta piken!

Eller?..

Det är en ganska spännande upplevelse att sitta vid köksbordet och försöka, med stark betoning på "försöka" äta fil samtidigt som Samira sitter på andra sidan köksbordet, pluggar och mumlar saker som "Gallblåsa", "tarmludd", "svamp", "magsår", "cancer i rumpan", "skrumplever", "åderbråck".

 

Någon som har lust att ta över henne en stund? Tills jag ätit klart i alla fall?

Ja alltså för den som undrade så töjer Samira sitt öra, därav provade hon att använda glidmedlet.

Töjer för örhängen alltså.

Men det verkar gå lite sådär, hon kommer nog ge upp, trots hallonsmaken..

 

 

Har varit hängig och inte haft någon ork till något alls de senaste dagarna, därför har jag varit världens sämsta bloggare.

 

Men tänkte att jag åtminstone kan kika in här och meddela er att Samira spenderar sin fredagkväll med att smörja in sitt öra med glidmedel. Med hallonsmak. Jag upprepar, med hallonsmak.

 

Det är ju inte så att man kan ta vilket skit som helst till öronen heller. Tydligen.

Hur fantastiskt är det inte att Samira är grinig på mig för att jag tydligen hållit henne vaken på natten genom att ligga och vissla i sömnen!? Jag älskar verkligen mig själv så sjukt hårt. Helt fantastiskt roligt ju!

Precis när man börjar slappna av så händer det IGEN.

 

Samira: Duuu.. Hur många spindlar får jag ha?

Micaela: Inte den här jävla diskussionen nu igen! Vart bor det lilla äcklet nånstans?

Samira: Det är inte läge att tala om det för tillfället.

Micaela: Den är med andra ord väldigt nära..

Samira: Precis bakom ditt huvud. Hon heter Greta och bor i hörnet på fönstret. Men hon är lika lugn som Freddie .

Micaela: (Kollar bakom gardinen) Inte så stor i alla fall. Men du sa exakt samma "fina" saker om Freddie..

Samira: Men hade jag inte rätt då? Han är världens mysigaste spindel. Jag har faktiskt känslor för honom. När jag målade så öppnade jag luckorna under diskbänken så att han skulle få vara med. Tills jag insåg att ångorna antagligen skulle döda honom, då stängde jag igen.
Micaela: Du är fan inte frisk. Men försök inte att distrahera mig, ge mig en anledning till att Greta ska få stanna.

Samira: För att hon och Freddie är kära!

Micaela: Jaha.. Det låter ju som en stabil relation, de bor i varsin ände av ett rum som i "spindelstorlek symboliserar typ halva Sverige", de ser inte ens varandra och Freddie är så jävla stor och fet att skulle han andas in i närheten av Greta så skulle hon försvinna in i munnen på honom.

Samira: Äh! Hon är bara liten och söt. Lite näpen och försiktig. Hon kanske inte är som SexspindelnAlva utan en fin flicka som inte kopulerar framför näsan på folk. Vad vet du om vad de gör på nätterna, de kanske ligger mitt på köksbordet då!

Micaela: Åh gud..

Samira: Vi kanske får valpar!!!!

Micaela: Nääääääeee fy vad äckligt, lugna dig nu!

Samira: Snääääääääääälla får jag behålla henne? (jordens rådjursögon)

Micaela: Suck. Ett tag i alla fall. Men får de barn, eller vi får spindelsperma på köksbordet så åker de ut, allihopa! Okej!?

Samira: Okej.. Fast Freddie åker bara ut i badrummet. Det är typ skamvrån.

 

 

Nedan, länk till ännu en spindelhistoria, det har blivit en del..

Bjuder på ett gäng övertrötta citat och händelser från kvällen.

 

Micaela: Jag målar upp vårt liv utåt genom bloggen.
Samira: Japp, du står ytan och jag står för substansen!

 

Samira: Du har skrivit fel. Det står Brubiusson
Micaela: Jaha, ojdå. Måste tänkt på kerub..

Samira: Det kanske ska bli mitt nya namn Sangria Kerubiusson.

Micaela: Var kom Sangria in i bilden?
Samira: Jamen, ska man ändå byta så är det lika bra att göra det till något man tycker om.

 

Samira: Man ska inte råka rapa i ett munskydd..

 

Micaela: AAAAAJJ!
Samira: Vad är det?
Micaela: Neeej.. Jag vill inte säga.. Du kommer håna mig..

Samira: Nej då, säg!
Micaela: Jaja. Jag kände att byxorna höll på att glida ner, men skulle bara skriva färdigt en grej först. Så lite av röven kanske stack över byxkanten och så lutade jag mig lite bakåt, då brände jag röven på den där metallplutten på elementet..

Samira: HAHAHA!

Micaela: Jag sa ju det..
Samira: Ja men hur fan lyckas du? Den är ju fan fisljummen.
Micaela: För det första, "fis"ljummen haha. För det andra, nej den är skitvarm. Tänk dig min spröda oskyddade rumpa mot något så varmt. Det blir ju som en sån där metallgrej som cowboysen använder på kossor.

Samira: Hahaha! Sluta, sluta jag kan inte andas (kippar efter andan och väser något ohörbart).

(Micaela blänger på Samira med stora arga ögon)

Samira: Muhaha nu ser du ut som en ko också. Hädanefter heter det inte onda ögat, utan koögat, haha.

(Micaela "sätter i halsen" och hostar till.)

Samira: Vad är det med dig? Har du börjat idissla nu också?

Micaela: Passa dig, annars kanske någon av mina 4 magar får för sig att lämna något otrevligt på dig när du sover.

Samira: And then we have two girls, one cup.. Men för att göra en KOvändning, detta har gått för långt. Nu går vi och lägger oss!

 

(Samiras mobil med signal av en cykelringklocka plingar till rakt i Micaelas öra. Micaela slänger sig i panik in i fönstret.)

Micaela: Vafan gör du!? Ska du döda mig? Det var som att ha en jävla cykel rakt i örat!

Samira: Jahapp, och nu skuttar hon som en jävla ko på grönbete också, du kan verkligen inte släppa den där kogrejen va?

Micaela: (Gör en överdriven slängkyss) MUUUUUah!!

Hej Gud,

Om du läser detta (vilket jag antar att du gör, jag menar vad mer kan det finnas att göra i himlen än att läsa bloggar?) så vill jag bara be om en liten sak.

Du är säkert medveten om att det kräkts ner en del snö över Stockholm, (kanske övriga Sverige också, du har bättre överblick än jag) och snö är inte min favoritgrej alltid. Rätt sällan faktiskt.
MEN jag fattar att du måste ge oss snö, det hör hela den här så kallade vintergrejen till och så vidare.

Så jag uppskattar att du gav oss den under en vecka då jag faktiskt inte är i behov av att använda bilen. Det tackar jag ödmjukast för. Verkligen.

Vidare tänkte jag be dig om en tjänst. Min bil är otroligt inplogad och översnöad och allmänt jättekall, så om du kan fixa att snön smält bort tills på måndag när jag ska använda bilen igen, så vore jag jättetacksam.

Jag antar att det räcker med 3 dagars notis för att du ska kunna fixa en värmebölja?

Och ja, när värmeböljan ändå är igång så kan den väl lika gärna stanna till, låt oss säga.. Oktober? Det borde väl inte vara något problem?

Tack! High five på den!

Micaela: Ibland så får man vara söt mot sig själv.

Samira: Ja, precis. Ibland så ska du säga, säga, söta..

Micaela: Va? Vad försöker du säga?
Samira: Söta säga... Du ska söta säga saker....vafan! Saker söta.... SLÄNG SÖTSURSÅS PÅ DIG SJÄLV!!!!

 

Micaela: Nu vet jag varför de kommit varandra så nära, de håller på med Thaiboxning båda två.

Samira: Jaha.. Är det därför de håller på och sparkar mot varandra, jag trodde de var kära..

Går på tunnelbaneperrongen och pratar heminredning.

Samira: Nuu fattar jag!
Micaela: Va? Vadå?
Samira: Den där känslan killar har när de vill gosa in sig mellan tjejers tuttar och bara bbbrrrrrruu! Gud vad jag vill göra så med den där hunden! (Pekar på en Mastiff.)
Micaela: (Tvärnitar och stirrar på Samira.) Vad fan säger du kvinna?
Samira: Ja men, man vill ju bara ta ta tag i de där kinderna, gosa ner sig och bara bbbrrrrruu!
Micaela: Jahaaaaa.. Jag såg framför mig hur du gick fram och brottade ner hunden på rygg och gjorde så på bröstkorgen.. Det hade faktsikt varit lite störande.. För att inte tala om vad ägaren hade tyckt.
Samira: Tänk så mycket slem!
Micaela: Slemmigt men mättande..

 

 

Struttar runt hemma i bara strumpbyxor, kjol och bh. Då tittar Samira på mig med stora ögon och utbrister "Faaan vad het du är!"
Jag svarar med att göra en piruett, bocka lite och slutligen dra upp kjolen och blotta min strumpbyxbeklädda bak.
Då får hon ännu större ögon och utbrister "Eller kanske inte!..."

 

Upp som en sol, ner som en pannkaka, eller hur är det man säger?

 

Samira: Jag vet inte vad det är, men när han pratar så låter det typ såhär i mitt huvud (visslar på den onde, den gode, den fule) och så blåser det förbi en liten torr risbuske.

Micaela: Vem är han? Den onde, den gode eller den fule?

Samira: Vad vet jag, jag hör ju inte vad han säger. När han pratar så är min hjärna precis som teflon, inget fastnar.

 

Micaela: Jag vet inte vad jag ska blogga om.

Samira: Du kan blogga om hur mycket du älskar mig! Om hur fantastiskt ditt liv blivit sen jag flyttade hit. Jag ger dig god mat, jag får dig att skratta. Jag trörstar dig när du gråter, jag hånar dig när du förtjänar det och lägenheten känns mycket rymligare!

Micaela: Nej du, nu börjar det kännas vääääldigt trångt faktsikt.

Samira: Va? Varför det?

Micaela: Ditt ego tar ju för fan upp hela lägenheten själv.

Jag sprang till Hemköp alldeles före stängning idag, och på väg tillbaka så lade jag märke till att det faktiskt snöat. Ett litet, tunnt snötäcke hade lagt sig över marken.

 

Min första tanke var: "Detta kommer göra Samira så glad!" Så när jag står utanför våran port så ringer jag henne och ber henne titta ut med orden "titta ut min isprinsessa det har snöat! och då kan man göra såhär!"

Och sedan lägger jag mig ner på det millimetertjocka snötäcket och gör en snöängel (försöker i alla fall) med ett paket toapapper i ena handen, en flaska balsam i den andra och världens största leende på läpparna.

Jag har nog aldrig hört Samira skratta så hjärtligt.

 

Sen att det vackra i det hela snabbt gick över till en fars när en granne kommer ut genom porten och ser mig ligga på marken och sprattla med toapapper i handen, den bjuder jag på.

 

Jag skrattar så våldsamt att jag misslyckas med att trycka in portkoden 3 gånger och när jag kommer upp i lägenheten så rinner skratt-tårarna på både mig och Samira och glädjeruset bara dånar i kroppen.

 

Jag har det nog väldigt bra ändå.

Idag har jag lite bloggtorka. Men jag måste ju i alla fall titta in här och meddela er att Samira börjat prata bäbisspråk med spindeln Freddie...

 

 

Jorå så att...

 

 

Känns sunt...

Det var ju mycket prat om ommöblering här på bloggen häromdagen. Jag tänkte berätta resultatet för er ifall någon legat sömnlös.

 

Efter mycket mätande, knuffande, testande och huvudkliande så insåg vi helt enkelt att det var bäst som det var från början och flyttade tillbaka allting.

 

Den enda skillnaden som blev var att vi bytte plats på två stycken identiska skåp. Det ena av dem står lite inklämt så man får inte upp det helt. Förut var det svårt att få ut sprit, nu har vi skiftat så nu kommer Samira knappt åt sina kläder istället..

 

Men vi kommer ju åt spriten, det gäller att prioritera.