Ibland så ska man träffa en person i sin omgivning som man inte riktigt är redo att avslöja sanningen om hur slut i huvudet man verkligen är. Man gör sig till lite helt enkelt.
Eller ja, i mitt fall är det inte alltid helt enkelt, det går oftast åt helvete rätt snabbt, men jag brukar försöka se ordentlig ut medans det går åt helvete i alla fall.

 

Jag kan göra såna här överdrivna saker som att kamma håret, inte använda favoritbyxorna för att det är en liten fläck på dem och ibland till och med använda matchande strumpor.

 

Det där med strumpor är verkligen en förbannelse, alltför ofta kommer jag på den geniala idéen att köpa "jättemegasöta nya mönstrade favoritstrumpor". Rätt snabbt slutar idéen vara genial och folk tycker man är konstig som kombinerar kycklingar och döskallar. Vilket i och för sig inte brukar vara ett problem fö mig, men ibland, så vill man som sagt för en stund låtsas vara som de andra barnen.

 

Så när man efter mycket möda hittar ett par matchande strumpor, ser ordentlig ut, åker dit man ska, träffar personen ifråga och inte hinner mer än ta av sig skorna förrän man känner att man har ett hål precis vid sin "långtå" och liksom går runt och pekar fuck you med foten, det är då man inser att Gud har lite humor ändå.

Jag säger inte att han har bra humor, men lite humor har han ändå.