Människor är eeh "speciella" för att uttrycka oss fint. Oftast skrattar jag åt det, men när klockan är 23 efter en lång arbetsdag och Samira bett mig stanna och köpa lite grönsaker på vägen hem, så är inte tålamodet det bästa.

 

På Statoil:

Micaela: Hejsan, jo jag undrar, har ni några grönsaker?

Kassör: Du har tur!

Micaela: Yes! Vad? Gurka? Tomat?

Kassör: Ett äpple!

Micaela: Va?

Kassör: Ja vi har bara ett äpple kvar, tur va?

Micaela: Nja, inte riktigt vad jag tänkt mig.. Men tack ändå.

 

På 7 eleven:

Micaela: Har ni grönsaker?

Kassör: Hmm... Låt mig tänka... Ja det har vi!

Micaela: Great!

Kassör: Russin!

Här vände jag bara på klacken och gick ut.

 

Vad är oddsen att träffa på två stycken som inte vet vad en grönsak är på 10 minuter!?